Frivilliga själar är de som härstammar från jordens egen mänskliga själsström men som före födelsen valde att inkarnera under denna intensiva period av planetär övergång. De är inte här för att fly från jorden eller för att betrakta den på avstånd. De är här för att de älskar jorden djupt. Dessa själskomplex sade i grunden att de ska träda in i tredje densiteten igen och att de inte ska glömma vilka de är. De ska vakna upp inifrån detta illusionskomplex och därigenom hjälpa andra att minnas. De frivilliga känner ofta en stark ansvarskänsla utan att veta varför. En djup dragning mot tjänande, helande, undervisning eller att stabilisera andra kan förnimmas, och det finns en känslomässig känslighet för kollektiv smärta och en trötthet som saknar fysisk förklaring. De bär medkänslans koder snarare än kosmiskt minne. Vad gäller vandrarna är vandrare själskomplex som inte härstammar från jorden. De kom från avancerade civilisationer i stjärnsystem, såsom plejaderna, sirierna, arkturierna, andromederna och andra som en gång fullbordade sina egna evolutionära cykler. De valde att inkarnera här på jorden med full vetskap om risken att de kan glömma allt och att de kan gå vilse i densiteten. Vandrare bär ett galaktiskt minne djupt inne i sina själskomplexs fält. Även om det ofta vaknar senare i livet upplever de ofta en känsla av att jorden inte är deras hem. De upplever ofta svårigheter att anpassa sig till samhällets system, plötsliga andliga uppvaknanden och en stark resonans med stjärnhimlen eller forntida kunskap. Där de frivilliga förankrar mänsklig medkänsla, förankrar vandrarna kosmisk frekvens. Den viktigaste skillnaden är att de frivilliga är själskomplex med ursprung på jorden, medan vandrarna är själskomplex med ursprung utanför jorden.